Bye bye tokhund…

och välkommen till…Tokhund!

Alla gamla inlägg är flyttade, så det är bara att byta adress och följa oss på nya hemsidan istället!

Löplisa…

Nu löper kräket för andra gången. Hon hade sitt första löp i januari/februari (hann bara boka tågbiljetterna ner till HundCampus när hon drog igång…) och jag har väntat ett bra tag på att löp nr 2 skulle dra igång. Jag har misstänkt löp ett bra tag nu och är tacksam över att det kom igång o att det inte blev livmodersinflammation eller något annat trevligt som vi tikägare måste oroa sig över…

Månadens sheltie

Gissa vem som är ”Månadens sheltie” ännu en gång på sheltie.ifokus?

*sniffsniffsniff*

Som ni förstår av bilderna har vi varit ute och spårat. Det blev ett långt ängsspår (förutom en kort bit tvärs genom ett stråk med skog). Alla möjliga vinklar, två utlagda föremål och så ett spårslut. Pixie började riktigt fint, inga konstigheter att det låg på en äng. Markerade ett föremål (dock ej med snygg sittmarkering), men hon stannar upp och säger jag ”Visa” så duttar hon med nosen på föremålet. Superbra jämfört med hur det var tidigare… Ingen tvekan in i skogen, raka vägen tvärs igenom, ut på åkern igen och med bra tempo. Jag har spårat de senaste gångerna i koppel, men nu satsade jag på lina. Inga större problem på åkern, markerade föremål nr 2. Gick hur fint som helst, hade på ett ställe lagt spåret som ett ”slalom” mellan höbalar. Inga problem. Fortsatte ner mot skogen där något brakade till. Pixie tvärnitade, morrade svagt, men fortsatte spåra efter lite peppning. Det finns älg i skogen så jag vet inte om det kan ha varit det eller om det var nån människa där nere. Hon gick en sträcka o sneglade ner mot skogen, vilket förmodligen var orsaken varför hon tappade spåret i en 90 graders vinkel. Jag vet att hon kan spåra och beslöt mig därför att stå helt passiv och låta hon reda ut det själv. Hon jobbade o jobbade, ringade runt, sökte sig en bit bakåt i spåret, jobbade sig framåt igen och då plockade hon upp spåret igen. Resten av spåret var inga problem och hon plockade spårslutet fint.

De första spårena vi gick med föremål så passerade hon dessa utan att visa något intresse över huvudtaget. Idag snabbcheckade hon t.o.m eventuellt skräp som låg i spåret, men gick direkt vidare när de inte bar på någon doft.

by the way, ny bild på Pixies sida…

Tiden läker inga sår

Sidan Saknade är uppdaterade med nya bilder. Jag har dragit mig för att göra det eftersom det gör helt galet ont att titta på bilder och minnas. Mina älskade, vackra pojkar…

Pixies sida är också lite smått uppdaterad. Nån ny bild o så.

Några bilder…

Apropå debut…

Jag visste att jag skulle få frågan när jag publicerade mitt förra inlägg: När sker debuten?

Ärligt talat så vet jag inte. Agilityträningen har hamnat lite i skymundan och istället har det blivit en hel del lydnad. Jag har dock lite koll på kommande tävlingar så det kan ju faktiskt hända att jag satsar lite hårdare på agilityn och gör en debut senare i år. Om inte så blir väl debuten nästa år istället.

Lydnaden vet jag ärligt talat inte heller när debuten ska ske. Jag vet att målet var att debutera i höst, men just nu känns det som att det är en bra bit kvar innan tävling. Dock känns det faktiskt inte omöjligt med en debut! Det har börjat trilla ner många poletter med Pixie och hon känns betydligt mer motiverad än tidigare.

Blir det en debut i brukset då? Kort sagt kan vi säga så här: Inte i år.

En månad kvar nu…

Tills Fröken Fluff blir 18 månader…

Hetaste hunden i byn

Stackars Pixie har verkligen haft en tråkig vecka. Pluggandet har kört igång rejält (mjukstart existerar nog inte i universitetsvärlden) och jag har varit helt död när jag har kommit hem på kvällarna. Vi har tagit några halvhjärtade promenader o så, men jag har haft noll ork till att träna. Igår kom hon dock och tittade på mig med sina söta små råttögon o då kunde jag såklart inte säga nej…

Vi inledde med en promenad och avslutade med lydnadsträning. Och jäklarns så het en hund! Pixies normala inkallningar är typ galoppgalopp-här kommer jag på söndagspromenad-galopp… Dvs lite halvhjärtade. Igår så satt hon o laddade medan hon väntade på kommando och sedan FLÖG hon iväg. Det flög gräs bakom henne och jag tror aldrig jag sett henne springa så jäkla snabbt någon gång förut. Ingångspositionen däremot… Om man springer fullt ös och sedan ska hoppa in i fotposition (helst på lite avstånd) så är det inte riktigt säkert att man hamnar rätt. Det blev några rejäla kraschlandningar i mitt ben där hon sedan flög vidare o landade sittandes i någorlunda närhet av mitt vänstra ben. Förutom den ena gången där hon liksom råkade flyga iväg och hamnade en bra bit framför mig med huvudet mot min högra sida. Vi fick såklart till några riktigt snygga ingångar också, men fasen så skoj när hon var så på g. Under fotgåendet så bubblade hon över ibland o försökte hoppa rätt upp i luften, men till största del klarade hon av att hålla ihop hjärnan

Det är nog ärligt talat första gången i en träningssituation som jag verkligen önskade att någon hade filmat. Hon var verkligen helt galet underbar, rolig och het på gröten! <3

Så, om vi nu skulle ta oss ut på lydnadsplan någon gång så kommer hon definitivt att få ha tråkigt i några dagar innan

Tillbaka i internet

Äntligen har vi fått igång internet igen. Dels skönt att kunna surfa runt, läsa hundbloggar, snacka blaj på FB etc men också skönt att kunna läsa mailen, kolla min sida på universitets ”internetvärld” o liknande.

Stackars Pixie har haft det tråkigt nu i några dagar. Det har varit tokigt mycket information gällande plugget och man har varit väldigt trött på kvällarna. Huvudvärk har varit (okejrå, är) ett vanligt inslag i dagarna numera och min motivation till att göra annat än överleva har legat på minus. Det har varit tråkiga koppelpromenader i samhället och korta kissturer som Pixie fått ”genomlida”. Igår gick jag dock ut (trots migrän) och lät henne springa lös på åkern, klättra på stenar, hoppa mig i rumpan, slita mig i jackärmen och andra skojiga saker som tillhör Pixies favoritsysslor.

Jag vet inte om det har att göra med att jag är borta mer på dagarna eller för att det har börjat bli kyligt, men nätterna spenderas främst under mitt täcke. Nära, nära. Jag tycker det är galet mysigt med en liten fluffig råtta som kryper tätt intill. Sen är det ganska skönt att ha en liten ”kamin” under täcket att värma sig på.

By the way, Pixie har börjat få kläm på både snurra och spinn nu. Kul!